Kunskap

Värdcellsproteiner: vad reningen måste avlägsna och hur det mäts

Värdcellsproteiner, ofta förkortade HCP, är de proteiner som produktionsorganismen själv bildar — bakterien, jästen eller den däggdjurscellinje som används för att uttrycka en rekombinant produkt. De är processrelaterade föroreningar som härrör från värdorganismen och måste kontrolleras för att hålla produktkvaliteten och säkerheten tillräcklig [5]. Att minska dem till en acceptabelt låg nivå är ett huvudfokus i varje reningsprocess för terapeutiska proteiner [7].

Svårigheten är att ”HCP” inte är ett enda ämne. Nyare proteomisk analys har visat hur mångskiftande denna klass av föroreningar är, potentiellt tusentals proteinarter [1]. Även om de ofta omtalas som en enda förorening utgörs HCP av en rad olika arter med skiftande förekomst, storlek, funktion och sammansättning, och deras avskiljning varierar från cellinje till cellinje, från produkt till produkt och från sats till sats [4].

Varifrån de kommer

I däggdjursodling utsöndras HCP både av levande celler och frigörs från lyserade celler, och ackumuleras extracellulärt under odlingens gång [2]. Mängden beror på hur odlingen drivs. I en studie av en antikroppsproducerande rekombinant CHO-cellinje identifierades och kvantifierades fler HCP i fed-batch-odling (2 145 identifierade proteiner, 1 673 kvantifierade) än i batch-odling (1 934 identifierade, 1 486 kvantifierade), eftersom fed-batch nådde en högre cellkoncentration och pågick längre [2].

Att höja titern uppströms gör inte arbetet nedströms enklare. Högre titrar uppströms har skapat mer komplexa föroreningsprofiler, både i massa och i sammansättning, vilket kräver högre separationskapacitet och selektivitet i nedströmsbearbetningen och förskjuter kostnaden från processens uppströmssida till dess nedströmssida [3].

Bakteriella värdar bär sin egen signatur. I en process med Escherichia coli identifierades värdcellsproteiner vid olika reningssteg med HPLC-fraktionering, SDS-PAGE och tryptisk peptidkartläggning med online-LC-MS, och bakteriellt alkaliskt fosfatas (BAP) var det mest förekommande värdcellsproteinet vid flera reningssteg [7].

Alla HCP uppför sig inte lika i en kolonn

Ett användbart sätt att tänka kring avlägsnande är att sortera HCP efter hur långt deras fysikalisk-kemiska egenskaper ligger från produktens. I det systemet har ”Ugly”-HCP en molekylvikt över 15 kDa och ett pI mellan 7,30 och 9,30; ”Bad”-HCP har en molekylvikt över 15 kDa med ett pI på 4,75–7,30 eller 9,30–10,00; och ”Good”-HCP ligger under 15 kDa med ett pI under 4,75 eller över 10,00, eftersom deras egenskaper skiljer sig betydligt från produktens [3]. Arter som är särskilt svåra att avlägsna och som består genom nedströmsbearbetningen måste bedömas utifrån sin förmåga att över huvud taget kunna separeras, och författarna betonar att ortogonala analysmetoder — jonbytes-, hydrofob interaktions- och storleksexkluderingskromatografi — behövs för att utvärdera klassificeringen [3].

Förbättrad proteomisk övervakning har på samma sätt identifierat en delmängd ”problematiska” HCP som är särskilt svåra att avlägsna både i infångnings- och i poleringssteget, och som kan äventyra produktens stabilitet och säkerhet redan vid spårkoncentrationer [4].

Att följa avskiljningen steg för steg

Att känna till totalsiffran i slutet är inte detsamma som att veta var avlägsnandet sker. Kvantitativ iTRAQ-proteomik har använts för att följa HCP-profilen hos en antikroppsproducerande CHO-S-cellinje genom en standardsekvens nedströms med protein A-infångning följd av katjon- och anjonbyte [6]. Proverna omfattade skördad cellodlingsvätska, protein A-genomflöde och protein A-eluat, och därefter de två jonbytesstegen; över försöken identifierades 936 proteiner, och data gjorde det möjligt att uppskatta den relativa förändringen av enskilda proteiner över varje reningssteg [6]. Det är grunden för att kunna välja ut kritiska HCP för processutveckling [6].

Avlägsnandet kan också byggas in i resinet. Syntetiska peptidligander som screenats fram ur fastfas-peptidbibliotek utvecklades för att fånga in ett brett spektrum av CHO-HCP samtidigt som de binder humant IgG, använt som modellprodukt, så lite som möjligt [4]. Tetramera och hexamera ligander med multipolär eller hydrofob/positiv aminosyrasammansättning presterade bäst, och tetramera multipolära ligander gav det högsta förhållandet mellan HCP-avskiljning och IgG-förlust — mer än dubbelt så högt som kommersiella mixed-mode- och anjonbytesresiner som används för IgG-polering [4]. Samtliga testade peptidresiner band HCP företrädesvis framför IgG, vilket pekar mot användning i genomflödesläge eller svagt partitioneringsläge [4].

Vad en kvarvarande HCP kan göra med produkten

Skälet till att ett fåtal arter betyder mer än en samlad siffra är att vissa av dem är enzymer som verkar på produkten. Klustring av HCP-koncentrationsprofiler i CHO-odling visade att arter som påverkar antikroppskvaliteten — Lgmn, Ctsd, Gbl1 och B4galt1 — följde förändringar i aggregering, laddningsvarianter och N-glykosylering under odlingen [2].

Ett dokumenterat fall gör saken konkret. N-glykanheterogenitet förväntas normalt inte vara en stabilitetsindikerande egenskap, men ändå sågs betydande N-glykannedbrytning för en monoklonal antikropp under accelererade och stressade stabilitetsförhållanden [5]. Grundorsaken var hexosaminidas B (HEXB), ett enzym som avlägsnar terminalt N-acetylglukosamin; LC-MS-baserad proteomik fann det anrikat i de berörda stabilitetssatserna [5]. Enzymatiska och riktade MS-analyser med multiple reaction monitoring utvecklades därefter, en möjlig interaktion mellan HEXB och antikroppen stöddes av beräkningsmodellering, och en förbättrad bioprocess utvecklades som påtagligt minskade HEXB i den slutliga läkemedelssubstansen [5]. Författarna rapporterar detta som den första kvarvarande HCP som visats påverka glykanprofilen hos en formulerad produkt [5].

Kvarvarande enzymaktivitet kan följas lika väl som massa. I fallet med E. coli sattes två analyser upp för BAP — en enzymatisk och en immunologisk — och reningsprocessen visades avlägsna nästan all enzymatisk BAP-aktivitet, med övervakning som kördes med hög genomströmning [7].

Att mäta det som återstår

Standardmetoden är en ELISA som bygger på polyklonala antikroppar framställda mot den värdcell som används för produktionen [1]. Den är elegant, men resultatet beror helt på antikroppsserumet, som avgör både analysens känslighet och hur stor del av HCP-spektrumet den täcker, och den ger ett enda summerat värde — bra om varje HCP-komponent innebär samma risk, föga användbart om så inte är fallet [1]. Övervakningen måste visa avlägsnande under den regulatoriskt accepterade nivån 100 ng/mg [8].

Ett publicerat arbetsflöde kombinerar automatiserad magnetpärlbaserad provberedning med LC-MS/MS med dataoberoende insamling, med samma instrumentuppsättning som normalt används för peptidkartläggning, så att det kan infogas i befintliga arbetsflöden utan dedikerade instrument eller personal; det kvantifierar HCP över ett brett dynamiskt område och gör det möjligt att övervaka eller följa problematiska arter när bioprocessbetingelserna förändras [8]. Avvägningen är datamängden: att mäta tusentals proteiner ökar den insamlade datamängden proportionellt, och värdet uppstår bara om den informationen används för att bestämma kritiska HCP och bygga en bättre grund för riskhantering [1].

Vad man bör ta med sig

När man bedömer en process eller en partner för processöverföring följer de användbara frågorna direkt av evidensen. Fråga vilka HCP som identifierades, inte bara vad totalsiffran var — det summerade ELISA-värdet döljer fördelningen [1]. Fråga om avskiljningen mättes steg för steg över infångning och polering, så som iTRAQ-spårning över protein A och jonbyte medger [6]. Fråga om någon kvarvarande art har känd enzymatisk aktivitet mot produkten, eftersom ett enda enzym har visats bryta ner glykaner under lagring [5]. Fråga om själva uppströmsbetingelsen undersöktes, eftersom odlingsläge och odlingstid förändrar hur mycket HCP som ackumuleras [2], och eftersom karakteriseringsdata från nedströmssidan kan återföras till uppströmssidan för att optimera medium och process och minska kritiska HCP vid källan [3].

Referenser

  1. Bracewell DG, Francis R, Smales CM. The future of host cell protein (HCP) identification during process development and manufacturing linked to a risk-based management for their control — Biotechnology and bioengineering, 2015-07-14.
  2. Park JH, Jin JH, Lim MS, An HJ, Kim JW, Lee GM. Proteomic Analysis of Host Cell Protein Dynamics in the Culture Supernatants of Antibody-Producing CHO Cells — Scientific reports, 2017-03-10.
  3. Kornecki M, Mestmäcker F, Zobel-Roos S, Heikaus de Figueiredo L, Schlüter H, Strube J. Host Cell Proteins in Biologics Manufacturing: The Good, the Bad, and the Ugly — Antibodies (Basel, Switzerland), 2017-09-16.
  4. Lavoie RA, di Fazio A, Blackburn RK, Goshe MB, Carbonell RG, Menegatti S. Targeted Capture of Chinese Hamster Ovary Host Cell Proteins: Peptide Ligand Discovery — International journal of molecular sciences, 2019-04-08.
  5. Li X, An Y, Liao J, Xiao L, Swanson M, Martinez-Fonts K, Pavon JA, Sherer EC, Jawa V, Wang F, Gao X, Letarte S, Richardson DD. Identification and characterization of a residual host cell protein hexosaminidase B associated with N-glycan degradation during the stability study of a therapeutic recombinant monoclonal antibody product — Biotechnology progress, 2021-03-12.
  6. Chiverton LM, Evans C, Pandhal J, Landels AR, Rees BJ, Levison PR, Wright PC, Smales CM. Quantitative definition and monitoring of the host cell protein proteome using iTRAQ - a study of an industrial mAb producing CHO-S cell line — Biotechnology journal, 2016-06-22.
  7. Bomans K, Lang A, Roedl V, Adolf L, Kyriosoglou K, Diepold K, Eberl G, Mølhøj M, Strauss U, Schmalz C, Vogel R, Reusch D, Wegele H, Wiedmann M, Bulau P. Identification and monitoring of host cell proteins by mass spectrometry combined with high performance immunochemistry testing — PloS one, 2013-11-27.
  8. Strasser L, Oliviero G, Jakes C, Zaborowska I, Floris P, Ribeiro da Silva M, Füssl F, Carillo S, Bones J. Detection and quantitation of host cell proteins in monoclonal antibody drug products using automated sample preparation and data-independent acquisition LC-MS/MS — Journal of pharmaceutical analysis, 2021-05-20.

Alla artiklar