Kromatografi steg för steg: hur publicerade protokoll renar rekombinanta proteiner
Kromatografi är den del av en rekombinant proteinprocess där målproteinet separeras från allt annat som värdcellen har bildat. En fermentering ger proteinet blandat med värdproteiner, nukleinsyror, mediekomponenter och varianter av målproteinet självt. Kromatografi är hur den blandningen reduceras till ett enda ämne med känd sammansättning. De publicerade protokoll som beskrivs nedan, som omfattar histoner, humant tillväxthormon, ett svamplipas, ett arkeiskt β-galaktosidas, ett hydrogenas från alger, ett växtdehydrogenas och α-synuklein, visar att endast ett fåtal separationsprinciper används regelbundet – och att de intressanta besluten handlar om ordningsföljd, utgångsmaterial och hur resultatet kontrolleras.
Det som sker före kolonnen avgör vad kolonnen måste göra
Inmatningen till den första kolonnen bestäms av om proteinet är lösligt i cellen, inneslutet i olösliga aggregat eller utsöndrat till mediet.
När högnivåuttryck i Escherichia coli driver proteinet till inklusionskroppar – täta olösliga aggregat som saknar biologisk aktivitet – är det vanliga svaret att återvinna och återveckla dem. För rekombinant humant tillväxthormon valde en forskargrupp motsatt väg: de minimerade bildningen av inklusionskroppar från början och optimerade reningsbetingelserna, så att merparten av det totala proteinet hamnade i den lösliga fraktionen, som sedan renades med högt utbyte genom en serie kromatografiska förfaranden [4].
Ett andra tillvägagångssätt behåller inklusionskropparna men hoppar över isoleringen av dem. Ett förenklat protokoll för rekombinanta histoner från bakterier, som författarna kallar ”snabb histonrening”, bereder helcellsextrakt under starkt denaturerande betingelser som direkt löser upp inklusionskropparna, vilket eliminerar det som författarna beskriver som det mest tidskrävande steget i traditionella protokoll [3]. Histonerna renas sedan från dessa extrakt med jonbyteskromatografi [3]. Histoner som bereddes på detta sätt och histoner som renades från isolerade inklusionskroppar hade liknande renhet, och de två strategierna påverkade inte kvaliteten på de oktamerer som rekonstituerades från dem [3].
När värden utsöndrar proteinet är den första operationen koncentrering snarare än lysering. Ett proform-lipas från Rhizopus oryzae som uttrycktes och utsöndrades i Pichia pastoris framställdes genom fed-batch-odling i en 50 L bioreaktor med metanolinduktion och nådde 21 000 U/mL efter 168 h [7]. Supernatanten koncentrerades genom ultrafiltrering med ett membran med 10 kDa avskärningsgräns och renades därefter med jonbyteskromatografi på SP Sepharose Fast Flow [7].
Jonbyte: den vanliga första kolonnen
Jonbyte separerar efter nettoytladdning och förekommer som infångningssteg i de flesta av dessa protokoll. Histonprotokollet använde jonbyte direkt på denaturerat helcellsextrakt [3]. För α-synuklein från E. coli följdes samtliga fyra jämförda isoleringsvägar – kokning, syrafällning, ammoniumsulfatfällning och periplasmatisk lysering – av jonbyteskromatografi och gelfiltrering [5].
Ett växtenzym visar hur långt jonbyte ensamt kan drivas. Farnesoldehydrogenas från blad av Polygonum minus renades 204-faldigt till skenbar homogenitet med jonbyteskromatografi på DEAE-Toyopearl, SP-Toyopearl och Super-Q Toyopearl, följt av tre på varandra följande gelfiltreringskörningar på TSK-gel GS3000SW [8]. Det är tre olika jonbyteskemier i serie – en anjonbytare, en katjonbytare och ytterligare en anjonbytare – före något storlekssteg. Det renade enzymet var en heterodimer av subenheter på 65 kDa och 70 kDa [8].
Affinitet och fusionstaggar: att bygga in separationen i molekylen
Affinitetskromatografi binder målproteinet genom en specifik interaktion snarare än en generell egenskap, och en fusionspartner kan väljas för att skapa den interaktionen. För [FeFe]-hydrogenaset HydA1 från alger byggdes en fusion med [2Fe2S]-ferredoxinet PetF [6]. Att placera ferredoxinet vid N-terminalen i stället för C-terminalen gav fyrfaldigt högre uttrycksnivåer [6].
Fusionen fyllde dubbla funktioner. Ferredoxinets starka bindningsaffinitet till DEAE möjliggjorde en tvåstegsrening med jonbyte följt av StrepTactin-affinitetskromatografi [6]. Ett TEV-proteassäte i länken mellan de två delarna gjorde att ferredoxinet kunde avlägsnas proteolytiskt efter DEAE-steget, så att enbart hydrogenaset därefter kunde renas på StrepTactin [6]. Den sammanlagda processen gav utbyten på 5 mg HydA1 per liter E. coli-odling med specifika aktiviteter på 1000 U [6].
Det arbetet namnger också ett felläge som är specifikt för metalloenzymer: låg precision i den komplexa, enzymspecifika posttranslationella mognadsprocessen lämnar en betydande andel inaktivt apoprotein i preparatet, vilket inte lämpar sig för biofysikaliska eller kristallografiska studier [6]. Kromatografi som separerar på laddning eller storlek separerar inte nödvändigtvis mogna former från apoformer.
Hydrofob interaktion och gelfiltrering som polersteg
Hydrofob interaktionskromatografi (HIC) separerar efter exponerad hydrofob yta. Ett rekombinant β-galaktosidas från den antarktiska haloarkén Halorubrum lacusprofundi, uttryckt i Halobacterium sp. NRC-1 under en promotor för en köldchockproteingen på 20-faldigt högre nivåer än i den ursprungliga organismen, renades med gelfiltrering och hydrofob interaktionskromatografi [2]. Det identifierades därefter med SDS-PAGE, LC-MS/MS och ONPG-hydrolysaktivitet [2].
HIC fungerar också som ett analytiskt verktyg. En översikt i mAbs beskriver HIC-HPLC som en metod för att separera molekylära varianter av terapeutiska proteiner, använd för att övervaka posttranslationella modifieringar inklusive proteolytiska fragment och domänfelveckning, tryptofanoxidation, isomerisering av asparaginsyra, bildning av cykliska imider, α-amiderade karboxyterminaler, karboxyterminal heterogenitet och serinfukosylering [1]. Samma översikt diskuterar kritiska metodparametrar och lämplighet för drift i en reglerad miljö [1]. Med andra ord: samma kemi som polerar ett preparativt flöde kan köras analytiskt för att visa vilka varianter det preparativa flödet fortfarande innehåller.
Den renhet du får beror på vilken väg du tog
Jämförelsen för α-synuklein är det tydligaste beviset på att reningsval inte är utbytbara. Med icke-denaturerande elektrosprayjonisationsmasspektrometri fann författarna att material isolerat genom syrafällning och genom periplasmatisk lysering var renast och gav den högsta andelen monomert protein – 100 % respektive 96,5 % [5]. Material från de olika protokollen uppförde sig olika i celler, där de mer multimera och nedbrutna, minst rena proverna gav en större ökning av cellvitaliteten [5]. Noterbart är att renhet och monomerinnehåll inte korrelerade med aggregeringsbenägenhet [5]. Författarnas slutsats är att valet av reningsmetod avsevärt kan påverka utfallet av en efterföljande studie [5].
Att kontrollera resultatet
Inget av dessa protokoll stannar vid den sista kolonnen. I arbetet med tillväxthormon analyserades det renade materialet med omvänd fas-HPLC, storleksexklusionskromatografi, MALDI-TOF-masspektrometri och cirkulärdikroism, och man drog på denna sammantagna grund slutsatsen att proteinet var mycket rent, hade förväntad molekylmassa och intakt sekundärstruktur [4]. β-galaktosidaset bekräftades med SDS-PAGE, LC-MS/MS och en aktivitetsanalys [2]. Farnesoldehydrogenaset karakteriserades ned till sekvenserna för fyra tryptiska peptider med MALDI-TOF/TOF-MS, vilket visade att de inte hade någon signifikant likhet med tidigare rapporterade farnesoldehydrogenaser [8].
Vad du bör ta med dig när du väljer process
Tre praktiska punkter följer av underlaget.
När du jämför processer eller leverantörer, fråga vilka kromatografiprinciper som ingår i kedjan och i vilken ordning, vad som matas in i den första kolonnen, och vilka analysmetoder som fastställer att slutmaterialet är det som det uppges vara. Ett protokoll som bara redovisar en utbytessiffra har inte besvarat frågan.
Referenser
- Haverick M, Mengisen S, Shameem M, Ambrogelly A. Separation of mAbs molecular variants by analytical hydrophobic interaction chromatography HPLC: overview and applications — mAbs, 2014-07-01.
- Karan R, Capes MD, DasSarma P, DasSarma S. Cloning, overexpression, purification, and characterization of a polyextremophilic β-galactosidase from the Antarctic haloarchaeon Halorubrum lacusprofundi — BMC biotechnology, 2013-01-16.
- Klinker H, Haas C, Harrer N, Becker PB, Mueller-Planitz F. Rapid purification of recombinant histones — PloS one, 2014-08-04.
- Kim MJ, Park HS, Seo KH, Yang HJ, Kim SK, Choi JH. Complete solubilization and purification of recombinant human growth hormone produced in Escherichia coli — PloS one, 2013-02-07.
- Stephens AD, Matak-Vinkovic D, Fernandez-Villegas A, Kaminski Schierle GS. Purification of Recombinant α-synuclein: A Comparison of Commonly Used Protocols — Biochemistry, 2020-11-25.
- Yacoby I, Tegler LT, Pochekailov S, Zhang S, King PW. Optimized expression and purification for high-activity preparations of algal [FeFe]-hydrogenase — PloS one, 2012-04-26.
- Wang JR, Li YY, Xu SD, Li P, Liu JS, Liu DN. High-level expression of pro-form lipase from Rhizopus oryzae in Pichia pastoris and its purification and characterization — International journal of molecular sciences, 2013-12-24.
- Ahmad-Sohdi NA, Seman-Kamarulzaman AF, Mohamed-Hussein ZA, Hassan M. Purification and Characterization of a Novel NAD(P)+-Farnesol Dehydrogenase from Polygonum minus Leaves — PloS one, 2015-11-23.

