Från prekursor till insulin: vad uttrycksvägen avgör
Insulin uttrycks inte direkt som den färdiga tvåkedjiga molekylen. Det uttrycks som en prekursor, och allt nedströms — hur materialet fångas upp, hur många enzymsteg som krävs, vilka föroreningar som dyker upp i frisläppningstestningen — följer av vilken prekursor och vilken värd som valdes från början.
Två produktionsvägar dominerar den publicerade litteraturen: uttryck i Escherichia coli , där prekursorn ackumuleras inuti cellen som olösliga inklusionskroppar, och sekretoriskt uttryck i jästen Pichia pastoris (syn. Komagataella pastoris ), där en insulinprekursor förs ut i odlingsmediet [5][2].
Den bakteriella vägen: fusionsprotein, inklusionskroppar, omvandling
Proinsulin är en intermediär mellan preproinsulin, den första produkten av ribosomal translation, och insulin självt [5]. För att kunna produceras effektivt i bakterier måste det tillverkas som ett N-terminalt förlängt fusionsprotein, som sedan måste omvandlas till autentiskt proinsulin under reningen [5]. Det omvandlingssteget är inte valfritt — det är en strukturell följd av uttrycksstrategin.
Proinsulin bildar inklusionskroppar under bakteriellt uttryck [5]. Detta kan utnyttjas som ett uppfångningssteg: de täta olösliga partiklarna är lätta att separera från merparten av det lösliga cellinnehållet. Men konventionellt framställda inklusionskroppar innehåller betydande mängder icke-proteinföroreningar som stör den efterföljande kromatografiska reningen [5]. En rapporterad metod hanterade detta genom att ändra betingelserna för framställningen av inklusionskropparna så att de störande föroreningarna utesluts medan proinsulinfusionsproteinet behålls med högt utbyte [5].
Ytterligare två problem i den bakteriella vägen är värda att nämna eftersom de återkommer i processutveckling. Proinsulinmolekylerna inuti inklusionskropparna är felaktigt veckade och sannolikt tvärbundna till varandra, vilket gör det svårt att kvantifiera hur mycket proinsulin som faktiskt uttrycktes [5]. Det rapporterade svaret var procedurmässigt snarare än analytiskt: ta alikvoter efter varje viktigt steg och jämför mängden proinsulinrelaterad polypeptid med mängden som fanns före det steget [5]. Slutreningen i det arbetet använde en kiselbaserad omvändfasmatris i stället för en matris baserad på polystyren-divinylbensen [5].
Att konstruera bort klyvningen ur processen
En forskningslinje har angripit enzymstegen direkt. En studie från 2025 konstruerade ett nytt mini-proinsulin genom att förkorta C-peptiden och införa specifika aminosyrasubstitutioner, med det uttalade syftet att eliminera behovet av enzymatisk klyvning [8]. Produktionen optimerades sedan genom att kombinera högkapacitetsodling i mikroskala i en mikrobioreaktor med statistisk modellering enligt responsytmetodik [8].
Mediumutvecklingen följde en tvåstegs statistisk design: kritiska mediumkomponenter screenades med en Plackett–Burman-design och förfinades sedan med en central sammansatt design, vilken identifierade glycerol som den mest inflytelserika faktorn för utbytet [8]. Av fyra statistiskt härledda formuleringar gav den som betecknades Scenario III den högsta produktiviteten i mikroskala, 13,00 g/L, och höll vid uppskalning till en 3-L bioreaktor med 11,5 g/L [8]. Författarna beskriver det optimerade mediet som en balans mellan kol- och kvävekällor för att stödja cellviabilitet och proteinuttryck [8], och presenterar arbetsflödet som en modell för att utveckla uttryckssystem för andra komplexa rekombinanta proteiner i E. coli [8].
Den överförbara poängen för en processingenjör är den lilla skillnaden mellan prediktion i mikroskala och bioreaktorresultat som rapporterades i den studien [8] — screening i mikroskala är bara användbar om den rangordning den ger överlever uppskalningen.
Jästvägen: sekretion, signalsekvens och värdstam
Pichia pastoris är en populär jäst för sekretorisk proteinproduktion och är en etablerad värd för sekretorisk produktion av insulinprekursor [2]. Sekretion sker inte automatiskt: proteiner med besvärliga veckningsegenskaper, eller proteiner som produceras i överdrivet hög takt, kan hållas kvar i endoplasmatiska nätverket, vilket utlöser det ovecklade proteinsvaret (UPR) och induktion av endoplasmatiskt nätverksassocierad nedbrytning (ERAD) [2].
Hur prekursorn dirigeras ut ur cellen spelar roll. En jämförelse av kloner som använde en fullängds respektive en trunkerad sekretorisk signalsekvens av α-faktortyp visade att klonen med trunkerad signal (CL4) uttryckte insulinprekursor på en signifikant högre nivå än fullängdsklonen (HF7) i båda testade medierna [6]. Den rapporterade marginalen var 8,97 gånger högre i buffrat metanolkomplext medium och 1,17 gånger högre i metanolbaserat basalsaltmedium [6]. Författarna drar slutsatsen att borttagning av delar av den sekretoriska signalsekvensen signifikant förbättrade uttryckseffektiviteten [6].
Vad matningsprofilen vid fed-batch gör med värden
Två studier av kontrollerade fed-batch-odlingar beskriver cellfysiologin bakom siffrorna. Cellerna odlades först i batch på ett definierat medium med hög glycerolkoncentration; efter att glycerolen förbrukats initierades prekursorproduktionen genom metanoltillsats under kontinuerlig matning [2]. De mest framträdande proteomförändringarna efter att metanolmatningen inletts fanns i den centrala kolmetabolismen, där enzymerna i den dissimilatoriska metanolvägen — praktiskt taget frånvarande under glycerolbatchen — dominerade proteomet i metanolfasen [2]. UPR- och ERAD-relaterade proteiner minskade, och den extracellulära ackumuleringen nådde omkring 3 g/L insulinprekursor utan någon signifikant belastning på det sekretoriska maskineriet [2].
En uppföljande studie visade att det är en fälla att tolka den nedgången bokstavligt [3]. Höga intracellulära nivåer av UPR-markören chaperonen Kar2/Bip nåddes under exponentiell tillväxt på glycerol och föll sedan kraftigt vid inträdet i stationär fas, och elektronmikroskopi visade autofagiska processer inklusive ER-fagi vid slutet av glycerolbatchen [3]. Kar2/Bip-nivåerna före induktion påverkade inte sekretionseffektiviteten i den efterföljande metanolfasen [3]. Avgörande var att Kar2/Bip uppträdde i odlingssupernatanten från producerande odlingar men inte i icke-producerande kontroller, och det mesta av det förelåg som ett trunkerat protein på cirka 35 kDa [3]. Författarna drar slutsatsen att en bedömning av huruvida en produkt aktiverar UPR kräver analys av mediet med avseende på både trunkerat och intakt markörprotein [3].
Föroreningar: vad analytiken måste hitta
Oavsett vilken väg som används bedöms den färdiga molekylen utifrån vad mer som finns i vialen. I utvecklingssatser av rekombinant insulin lispro producerat i E. coli avslöjade jonbyteskromatografi ett okänt derivat över den antagna gränsen [4]. Dess massa var 42 Da högre än den teoretiska massan för Lys(B31) insulin lispro, en av de förväntade processrelaterade intermediärerna [4]. Nedbrytning med endoproteinas Glu-C lokaliserade den modifierade peptiden, tandemmasspektrometri placerade förskjutningen på B31-lysinet via y-joner, och två diagnostiska joner vid m/z 143,1 och 126,1 indikerade lysinacetylering [4]. Edman-sekvensering mot laboratoriesyntetiserade fenyltiohydantoinstandarder bekräftade att resten var N-ε-acetyl-L-lysin [4].
En andra nedbrytningsväg är oxidativ. Rekombinant humaninsulin som exponerades i tre timmar vid rumstemperatur för ett system med koppar(II)/askorbat bildade DOPA och en kinonart (DOCH), och Michael-addition till dessa tyrosinoxidationsprodukter skapade nya kovalenta tvärbindningar och aggregat [1]. Tvärbindningar detekterades mellan DOCH i positionerna B16, B26, A14 och A19 och de fria aminogrupperna hos de N-terminala resterna Phe B1 och Gly A1, samt sidokedjorna hos Lys B29, His B5 och His B10 [1]. Fragment från hydrolys av peptidbindningar påträffades också [1]. Aggregatinnehållet följdes med storleksexklusionskromatografi och arterna lokaliserades med elektrosprayjonisationsmasspektrometri under olika pH- och temperaturbetingelser [1].
Vad man bör ta med sig vid val av process
Tre frågor skiljer en insulinprocess från en annan. För det andra, hur många enzymatiska omvandlingar kräver konstruktet, och kan utformningen av prekursorn ta bort någon av dem [8]. För det tredje, hur beter sig värden faktiskt under matningsprofilen, vilket arbetet med Kar2/Bip visar inte kan utläsas enbart ur intracellulära markörnivåer [3].
Referenser
- Torosantucci R, Mozziconacci O, Sharov V, Schöneich C, Jiskoot W. Chemical modifications in aggregates of recombinant human insulin induced by metal-catalyzed oxidation: covalent cross-linking via michael addition to tyrosine oxidation products — Pharmaceutical research, 2012-05-10.
- Vanz AL, Nimtz M, Rinas U. Decrease of UPR- and ERAD-related proteins in Pichia pastoris during methanol-induced secretory insulin precursor production in controlled fed-batch cultures — Microbial cell factories, 2014-02-13.
- Roth G, Vanz AL, Lünsdorf H, Nimtz M, Rinas U. Fate of the UPR marker protein Kar2/Bip and autophagic processes in fed-batch cultures of secretory insulin precursor producing Pichia pastoris — Microbial cell factories, 2018-08-09.
- Szewczak J, Bierczyńska-Krzysik A, Piejko M, Mak P, Stadnik D. Isolation and Characterization of Acetylated Derivative of Recombinant Insulin Lispro Produced in Escherichia coli — Pharmaceutical research, 2015-02-07.
- Mackin RB. Alternative preparation of inclusion bodies excludes interfering non-protein contaminants and improves the yield of recombinant proinsulin — MethodsX, 2014-08-12.
- Utami N, Nurdiani D, Hariyatun H, Putro EW, Patria FP, Kusharyoto W. Full-length versus truncated α-factor secretory signal sequences for expression of recombinant human insulin precursor in yeast Pichia pastoris: a comparison — Journal, genetic engineering & biotechnology, 2023-05-22.
- Keane J, Tajouri L, Gray B. Recombinant human growth hormone and insulin-like growth factor-1 do not affect mitochondrial derived highly reactive oxygen species production in peripheral blood mononuclear cells under conditions of substrate saturation in-vitro — Nutrition & metabolism, 2016-07-04.
- Ayan E, Aytekin AÖ, Kati A, Demirci H. Optimizing recombinant mini proinsulin production via response surface method and microbioreactor screening — PloS one, 2025-09-08.

